Lite allt möjligt

Idag har Maja varit på sin 5-månaderskontroll.
Fina siffror blev det :) Vikten är numera 9335, längden 68 och huvudomfånget 44 vid 5 månader och 6 dagar.
Lite mindre fina miner blev det när det var dags för vaccinering. Inget roligt alls, men pappa tröstade bra och sedan somnade hon gott i vagnen på vägen hem.

(Här hade jag egentligen täkt lägga in en bild på mig och Maja som Noah tog, men kameran vill inte samarbeta :()

Noah och Marcus blev sjuka i maginfluensa natten till tisdagen så det har varit lite sjukstuga här hemma. Jag sov i princip ingenting den natten vilket resulterar i att jag är hur trött som helst idag. Gårdagen gick ok och jag var till och med ute och sprang :)
Maja verkar ha fått en släng av maginfluensan oxå. Hon är dålig i magen och har bajsat igenom två blöjor idag med något som stank fruktansvärt äckligt. Och hon kräkte dessutom för en stund sedan. Så det är väl bara att hoppas på att hon kommer lindrigt undan, verkar ju vara lätt övergånget i alla fall. Både Noah och Marcus är bra idag :)

När jag satt vid köksbordet innan idag tyckte jag att jag hörde en fluga och det var helt rätt! I fönstret surrade en liten nyvaken husfluga som längtade ut i vårsolen.

(Och här skulle bilden på flugan varit)

Det känns verkligen att våren är här nu. Solen skiner och även om den inte gör det så är det markant varmare ute. Men skönast är nog ändå att känna solens strålar mot ett vinterblekt ansikte :)
Mindre trevlligt när Noah står framför spegeln och påpekar att -"den är smutsig mamma". Vårsolens glans får inte saker och ting att synas från sin bästa sida alltid ;)

Marcus, Samuel, Johanna och Noah är ute och luftar sig nu och när de kommer tillbaka ska jag nog oxå bege mig ut på en liten joggingtur. Sprang igår och det hade varit bra om jag kom ut idag oxå.
I morse stannade vågen på 66,1 kg. Det står återigen still känns det som.
Och attans vad svårt det är att låta bli godsaker. Godis, choklad, Ballerina kex, muffins... you name it :(
Men, men... jag har i alla fall börjat röra på mig.
När jag springer och det är superjobbigt och jag skäms för mig själv (hur jag föreställer mig att jag ser ut) så intalar jag mig att jag faktiskt är duktig!
Jag vet vad som sägs i bilarna som kör förbi. -"Kolla på henne!" -"Vilken springstil!" -"Hon hade ju gått snabbare!" -"Såg ni hennes lår!?"

(Här skulle en bild på en flåsande Nina ligga. NOT!!! ;) )

... men någonstans tänker mitt inre att jag är bättre än de där människorna. Jag är ju faktiskt ute och rör på mig. Det är säkert det som de önskar att de gjorde och därför alla inbillade glåpord.
Löjliga tankar va???

Ja, det var allt för idag mina cybervänner.