Har varit på personalkonferans nu ikväll och snacka om att man kommer in i det fort. Arbetet alltså.
Har nu arbetat sedan den 15 november, alltså en månad. Det känns som att allt är precis som det var när jag lämnade bygget för 2 år sedan medans jag personligen gjort en utveckling i och med min skola. Det känns inte helt ok att då komma tillbaka och se att allt är som innan. Mer eller mindre i alla fall.
Min syn på barn har förändrats och min syn på hur jag anser att varje pedagog ska bemöta barn har ändrats men ibland när jag gör så som jag har utvecklats till känns det som att jag gör fel i de andras ögon. Som att de andra är så inne i de gamla rullorna att de inte ens orkar försöka tänka att man kan göra annorlunda. Förstår ni vad jag menar? När bara tanken på en förändring gör människan trött. Kanske bara en massa svammel från min sida och jag kommer säkert att få skit för det på jobbet, men det är vad jag anser och känner.



Uppdatering:
Jag ber om ursäkt om nåron/några har uppfattat det här fel och tagit det som ett personangrepp. Prata gärna med mig!