Jag är själv ikväll :( Marcus har åkt till Finland med sitt arbete för att ha möte med en eventuell kund.
Och här sitter jag alldeles själv :(
Kan säga att det inte är något som jag gillar. Tycker inte om att vara ensam i ett stort hus alldeles själv. Vet jag att han kommer hem senare på kvällen är det inga problem, men att sova själv är inget jag föredrar.
Vill ha älsklingens arm som kudde eller känna honom tätt, tätt bakom mig. Sked. Mår bra av och känner mig trygg när han finns där brevid mig i sängen.
När jag är ensam får jag en massa konstiga tankar.
- Till exempel så var det någon försäljare och plingade pådörren innan idag. Han sålde tavlor, han har varit här förut. Kanske ett år se'n, men han har varit här. Jag sa artigt men bestämt "Nej tack" och började stänga dörren igen (pratade med mamma i telefonen) varpå han säger att han inte säljer något. Jag kontrar med att jag vet att det är bilder han säljer och stänger dörren. Men jag hinner skymta hans besvikna/arga/ledsna/irriterande blick innan dörren går igen. Tänk om han kommer tillbaka - tänker jag. Så hade jag aldrig tänkt om Marcus var hemma.
- När jag sitter och tittar TV tycker jag helt plötsligt att jag ser något i trädgården. Fast jag vet att det blänker till i fönstrena från TV'n så det ser ut som att det är något där ute. Den rädslan hade jag aldrig känt om Marcus var hemma.
- Jag hör en hel massa konstiga ljud från andra rum och vanliga trygga ljud (som t.e.x. att Noah hostar på övervåningen) blir skrämmande och otäcka. Och jag inbillar mig att det är katten. Tills jag kommer på att han är ute. HJÄLP!!! De ljuden hade jag aldrig hört om Marcus varit hemma.
- När jag ska tvätta av mig sminket tvättar jag ett öga i taget för att ingen skrämsligt ska finnas där när jag tittar igen. Det händer aldrig när Marcus är hemma.
- Jag som alltid låser när jag går på toaletten kan inte göra det när Marcus inte är hemma. Då kan ju någon smyga förbi där utanför utan att jag ser det. Händer aldrig när Marcus är hemma.
JA!!! Jag vet! Jag är mörkrädd och analyserar allt och inget i oändlighet. Men varför känner jag inte så här när Marcus är borta bara på kvällen. Han kan komma hem hur sent som helst på natten och jag har aldrig ens varit i närheten av att känna så här.
Fånigt är vad det är!
Men så ibland händer det saker som inte går att förklara.
Som ikväll när jag sitter i lugn och ro framför TV'n. "Desperate Housewifes" har just slutat och jag håller på att stänga ner datorn när:

PANG

Jag hoppar flera meter och tror att den där dörrförsäljaren kommit tillbaka för att hämnas på att jag dissade honom tidigare ikväll. Världen är full av knäppa människor ska ni veta. Det är inte helt omöjligt att det skulle kunna hända att han kom tillbaka och slängde smällare, eller ännu värre, bombade huset för att han var så in i h.....e arg för att ingen köpte något. Och jag var droppen som fick bägren att rinna över och därför går det ut över just lilla mig.

Världen är full av knäppa människor ska ni veta!

Och jag är en av dem som tänker sådana här tankar. Men jag är bara lite rädd för att vara ensam!

Kram på er och sov gott! Det ska jag försöka att göra.