Det var så trevligt igår!
Vi kunde sitta ute och äta. Mulet och tråkväder hela dagen, men när vi skulle träffs klockan 18 sprack himlen upp och vi kunde alltså sitta ute :) Och där satt vi ända till 21,, superhärligt!
Det var bra stämning och alla var på G och pratade och skvallrade :)
Även den här tjejfesten blev det leka av :) "jag har aldrig" ;)
Någon som känner igen den leken?
Intresanta diskusioner blev det och jag kan väl säga att vi lärde känna varandra ytterligare på djupet igår.
Är det tramsigt att leka när man kommit upp i ålder? (Vi var mellan 31 och 43 igår.)
Men seriöst! Hur ofta får man tillfälle att prata om det som man själv vill när huset är fullt av ungar? Jag menar, verkligen de där djupa sakerna. Men det är kanske bara vi kvinnor som pratar om sådant.
När jag haft sådana samtal så känner jag en sån inre tillfredställelse och känner mig belåten i flera dagar. Oavsett om det bara var "tramsgrejer" som togs upp egentlligen. (Det behöver ju inte vara en lösning på världens alla krig som diskuteras.) Jag tror att det beror på att man blir lyssnad på och tagen på allvar och att man får dela andras tankar och vad de tycker och känner som gör att man känner sig tillfreds. Det finns en samhörighet och respekt i diskusionerna.
När hade du ett sådant givande samtal senast? Eller du kanske inte tycker att de är givande utan rent av jobbiga? Vi är ju alla olika!