HJÄLP!!!

Kan motvilligt erkänna att jag går på knäna nu :(
Kommer inte ens ihåg när jag sov riktigt gott senast. Visst har jag sovit bra en och annan natt. Men då är det bra sömn i kanske 4 timmar vi snackar om.
Har kommit in i en ovana att vakna vid 4 på morgonen och sen ha oerhört svårt att somna om :( Ligger där och tänker att "det är inte lönt att somna för fia vaknar säkert snart" och visst gör hon det men då oftast bara för att vilja ha nappen och läggas tillrätta. Sen intalar jag mig själv att "somna nu igen så får du sova lite till i alla fall" och det är ju inte stressande alls, nej då!
De här nätterna i samband med att varit vaken hala atten till tisdagen med en magsjuk Noah och resten av veckans nätter med en dålig Maja som fått magsjukan bakvägen är en stor orsak till att det slits hål på mina byxknä just nu.
Alldeles för lite sömn så här länge är absolut inte bra för mig och ännu mindre för familjen.
Går igång på 100% på det mesta nu.
Exempelvis katten som smyger runt benen på mig fast jag är riktigt taskig mot honom två gånger om dagen då jag ger droppar i öronen mot alla möjliga bakterier. Han ska ju inte gilla mig nu då! Och så tassar han runt mina fötter hela tiden - jag blir galen!!!
Eller på att tvättkorgen alltid fylls på med kläder i den färgen jag just satte på en tvätt med, aaarrrgghhh...
Har funderat på att försöka hitta en tidsmaskin och resa fram 3-4 dagar för att komma ut den här perioden. Eller hitta en pausknapp någonstans. Då hade jag pausat när alla barnen sover och så hade jag själv sovit. Lääänge :)

Men det finns hopp :) Imorgon ska jag och Camilla ta en vuxenfika.
Det behöver jag...
och en varm kram från bästa vännen!!!