Hjälp mig! Säg till mig att allt kommer att gå bra och att det är ok!

Jag har nämligen för några dagar sedan fått en kallelse för att göra en endoskopi. Endoskopi - bara ordet i sig skrämmer mig!
Sedan sommaren/hösten -06 har jag haft problem med min mage och nu ska det utredas. Det är jag själv som inser att jag inte kan leva med magen, men endoskopin är jag livrädd för.
Då, -06, gick jag ner en massa i vikt och blev till slut kallad på en undersökning där de skulle gå in både framifrån och bakifrån. När undersökningen närmade sig blev jag bättre och ringde därför och tackade nej till den. Efter det har jag inte varit lika akut sjuk och inte minskat i vikt. Men magen är allt som oftast i olag och det är därför jag inte orkar mer nu.
Jag måste hela tiden veta vart det finns en toalett, om ifall att...
I förra snurran hittades ingenting konstigt på några av alla de prover som jag lämnade. Så det som återstår är bara endoskopin. (Fy, vilket ord.)
Den 14 september ska det göras och jag våndas fortfarande. En klen tröst i det hela är att jag slipper genomgå framvägen, som alla säger ska vara mest otäck, jämförelsevis.
Men jag vill inte!!! Jo, jag vill veta om något är fel och att jag isåfall kanske kan behandlas för det. Eller att det visar sig att jag bara har en känslig tarm, för då kan jag anpassa min kost efter det. Men jag hoppas fortfarande på att allt ska lösa sig så att jag slipper den där förbenade endoskopin!